Bloggarna

Varför Sverige behöver en författningsdomstol

Maj 22, 2018

Våra grundlagar innehåller bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, om statsmaktens befogenheter i förhållande till medborgarna, om val till riksdagen och kommunala församlingar, om hur makten fördelas mellan riksdag, regering, myndigheter och domstolar och om hur lagar ska stiftas och skatter beslutas. Grundlagarna sätter upp gränser för vad riksdag och regering kan besluta om, men till skillnad från hur det ser ut i många andra demokratiska stater, finns det Sverige inte något organ med uppgift att avgöra om ett beslut är förenligt med grundlagarnas krav. 

Lagrådet ska visserligen granska regeringens lagförslag ur grundlagssynpunkt men regeringen är inte skyldig att ta hänsyn till lagrådets uppfattning. Myndigheter kan vägra att tillämpa grundlagsstridig lagstiftning men det kräver att lagen först har införts. Riksdagens konstitutionsutskott ska granska statsrådens tjänsteutövning men en prickning i KU innebär inte att det kritiserade beslutet upphävs. Anledningen till att det saknas en författningsdomstol eller liknande i Sverige är antagligen en ovilja från folkvalda politiker att låta juridiska organ begränsa deras handlingsutrymme. Men paradoxalt nog kan frånvaron av domstolsprövning leda till att grundlagen får större utrymme än vad som är avsett och gör mer skada än nytta. Ett exempel gäller möjligheten att formulera uppdraget för public service-televisionen.

Reglering av offentliga uppdrag

Först en kort bakgrund. Samhällsfinansierade radio- och TV-företag med ett offentligt uppdrag finns i de flesta EU-länder. Eftersom offentlig finansiering i princip strider mot EU:s statsstödsregler behöver de förutsättningar under vilka dessa företag arbetar uppfylla bestämda villkor. Det ska bland annat finnas ett tydligt uppdrag som omfattar hela den offentligfinansierade verksamheten. Det ska också finnas en effektiv kontroll över att uppdraget utförs och att företagen inte överkompenseras ekonomiskt.

I Sverige reglerar yttrandefrihetsgrundlagen vilka krav som får ställas på radio- och TV-företag. Grundregeln är att det ska råda fri etableringsrätt för all medieverksamhet utom när man använder sig av radiosändningar. Eftersom tillgången till radiofrekvenser är en ändlig resurs tillåter grundlagen att det ställs krav på tillstånd och villkor för att få sända med hjälp av radiovågor. Möjligheten att ställa upp villkor som gäller innehållet begränsas av kravet på redaktionell självständighet som innebär att det är den sändande som självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen. Detta krav gäller för både tillståndspliktiga och icke tillståndspliktiga sändningar. För Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio är alla villkor som gäller sändningarnas innehåll knutna till tillstånden att bedriva marksändningar. I de regeringsbeslut som anger vad tv-avgiftsmedlen får användas till behandlas sådant som organisation och redovisning, men inte frågor om innehållet.

Är en regeländring möjlig?

Sändningstillstånden gäller bara för marksändningarna. När public service-företagen, som andra medieföretag, allt mer använder sig av internet, hänger regleringen inte med. Detta skapar problem både i förhållande till Granskningsnämnden och till EU:s statsstödsregler. Innehållsreglerna i tillståndsvillkoren gäller inte på nätet och omfattningen av den offentligfinansierade verksamheten blir mer och mer otydlig.

Vad har nu detta med författningsdomstolen att göra? Kan man inte ändra så att innehållsreglerna gäller som villkor för finansiering med TV-avgiftsmedel vare sig innehållet sänds ut som radiosändning eller över nätet? ”Nej, det skulle strida mot yttrandefrihetsgrundlagen”, sade den utredning som senast tittade på frågan. ”Ja”, säger jag, ”yttrandefrihetsgrundlagens krav på att staten ska respektera den redaktionella självständigheten är lika starkt vare sig distributionsformen kräver tillstånd eller inte. Vem av oss som ”har rätt” vet jag inte, men eftersom det inte finns någon instans som kan avgöra saken är risken stor att de styrande tillämpar försiktighetsprincipen och avstår från att anpassa regleringen till nya tekniska förutsättningar. Det i sin tur ökar risken för att EU-kommissionen ska döma ut den svenska public service-modellen. Och då kan den grundlag som ska skydda det fria ordet i själva verket leda till att viktiga röster försvinner.

Vill du lära dig mer om hur du kan påverka offentligt styrda organisationer, ladda ner vår guide här.

Lars Marén

  2. “Möjligheten att nå framgång hänger inte på hur många som har skrivit under utan på hur väl förslaget är motiverat och hur det passar in i ett större sammanhang”

    Så om vi hypotetiskt tänker att
    9 000 000 svenskar skriver under en namninsamling som inte “är motiverat”eller “inte passar in i ett större sammanhang” så kan ändå en ensam politiker eller hans/hennes politikergrupp i brist på motivering dizza denna namninsamling!??

    Tycker du torgför en starkt antidemokratisk agenda som om den är reell bara leder till att revolution är det enda verktyg som en stor folkgrupp som är eniga i att vilja ändra politiska beslut har att utföra.

    Vi ska inte behöva revolution i modern tid men jag tror att den snart är oundviklig med ett resonemang som mitt citat från dig ovan, förs.

    • Även motvilliga beslutsfattare har svårare att bortse från en opinionsyttring som kommer till rätt instans vid rätt tidpunkt. Vi hjälper gärna till med att klarlägga sådant som ansvarsfördelning, beslutsgångar och hur ett ärende ligger till för att den som vill påverka ett beslut ska ha så goda chanser som möjligt att få genomslag.

    • Det tar ofta ca två år från att man börjar utreda en fråga tills en lag eller lagändring är i kraft, men det kan både gå snabbare och ta längre tid. En regering som tillträder efter ett val hinner alltså gott och väl genomföra lagändringar under mandatperioden.