Bloggarna

Kontrafaktisk historia och den svenska modellen

November 13, 2019

Kontrafaktisk historia är berättelsen om det som hade kunnat hända om inte om hade varit. Om Pontius Pilatus hade struntat i folket och låtit avrätta Barabbas i stället för Jesus, om Bältens is hade brustit under Karl X Gustavs armé, eller om Adolf Hitler hade lyckats komma in på konstakademien i Wien.

Kontrafaktisk historia föraktas av de jordnära, de som håller sig till hårda fakta och ser sakernas aktuella tillstånd som en ofrånkomlig effekt av Den Högstes eller Folkets vilja eller av järnhårda naturliga eller ekonomiska lagar. De bortser från att nuläget är följden av många vägval där ett annat utfall hade gett ett annat resultat än det som nu känns bekant och hemvant. Här kommer två exempel:

  • Om arbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas om Saltsjöbadsavtalet år 1938. Då hade det lönestopp som rådde under andra världskriget kanske fått en fortsättning i form av lagstiftade minimilöner. Och då hade det nu inte bara varit olagligt att anlita arbetstagare som saknar arbetstillstånd utan också att betala svinaktigt lite till människor som saknar alternativ.
  • Om hyresregleringen, som från början betraktades som en tillfällig krisåtgärd, hade upphört när andra världskriget tog slut i stället för att fortfarande vara i kraft sjuttio år senare, hade vi kanske haft en bostadsmarknad som omfattade samtliga upplåtelseformer i stället för ett halvdussin separata marknader med olika villkor där de fattiga alltid får betala mest.

Hade allt varit frid och fröjd? Naturligtvis inte! Men problemen hade varit andra än de vi har nu och lösningarna hade sett annorlunda ut. Och de organisationer som i dag är den bestående ordningens mest hårdnackade försvarare hade haft andra roller och andra prioriteringar.

  2. “Möjligheten att nå framgång hänger inte på hur många som har skrivit under utan på hur väl förslaget är motiverat och hur det passar in i ett större sammanhang”

    Så om vi hypotetiskt tänker att
    9 000 000 svenskar skriver under en namninsamling som inte “är motiverat”eller “inte passar in i ett större sammanhang” så kan ändå en ensam politiker eller hans/hennes politikergrupp i brist på motivering dizza denna namninsamling!??

    Tycker du torgför en starkt antidemokratisk agenda som om den är reell bara leder till att revolution är det enda verktyg som en stor folkgrupp som är eniga i att vilja ändra politiska beslut har att utföra.

    Vi ska inte behöva revolution i modern tid men jag tror att den snart är oundviklig med ett resonemang som mitt citat från dig ovan, förs.

    • Även motvilliga beslutsfattare har svårare att bortse från en opinionsyttring som kommer till rätt instans vid rätt tidpunkt. Vi hjälper gärna till med att klarlägga sådant som ansvarsfördelning, beslutsgångar och hur ett ärende ligger till för att den som vill påverka ett beslut ska ha så goda chanser som möjligt att få genomslag.

    • Det tar ofta ca två år från att man börjar utreda en fråga tills en lag eller lagändring är i kraft, men det kan både gå snabbare och ta längre tid. En regering som tillträder efter ett val hinner alltså gott och väl genomföra lagändringar under mandatperioden.